Patrice Lumumba & Kongos frigörelse, del 6

Patrice Lumumba.

Patrice Lumumba.

Efter Patrice Lumumbas tillfångatagande transporterades han till arméfängelset i Thysville. I hans frånvaro fortsatte en av hans allierade, politikern Antoine Gizenga, med Lumumbas plan att i Stanleyville forma en regering som kunde rivalisera Joseph Mobutus nya regim.

Lumumba var en symbol för Republiken Kongos frihet även inifrån fängelset och i Stanleyville fortsatte regeringen som bildats i hans namn att vinna nytt stöd.

I januari 1961 revolterade flera av soldaterna på armébasen där Lumumba hölls fängslad. Mobutu blev tvungen att ingripa personligen och kunde endast återställa ordningen genom att lova soldaterna mer pengar.

Oroade av Lumumbas inflytande och rädda för att han hade potentialen att genomföra en statskupp om han släpptes, tog Mobutus regim beslutet att överlämna Lumumba till utbrytarstaten Katanga.

Under ett sex timmar långt flyg till Elizabethville, Katangas huvudstad, misshandlades Lumumba svårt. Väl framme fördes han till ett tomt hus ett par timmar från flygplatsen. Tortyren fortsatte i badrummet. Även några av Katangas ministrar och Moïse Tshombe, statens självutnämnda president, deltog i brutaliseringen.

Senare samma kväll kördes Lumumba till ett avlägset skogsparti. Hans grav var redan grävd. Han avrättades på plats, 36 år gammal.

Lumumbas död sporrade protester runt om i världen. Denna bild är från nuvarande Slovenien, 1961.

Lumumbas död sporrade protester runt om i världen. Denna bild är från nuvarande Slovenien, 1961.

I över 40 år vidhöll Belgien att landet inte varit inblandat i mordet. Men i belgiska historikern Ludo de Wittes bok ”The Assassination of Lumumba” från 2000 presenterades nya bevismaterial.

Bland annat hjälpte belgiska rådgivare till att komma på planen att överlämna Lumumba till Katanga. Belgiska soldater närvarade under tortyren och en belgisk officerare hade befäl över dödspatrullen. Dagen efter mordet grävde belgare upp Lumumbas kropp och styckade den. Bitarna löstes upp i en tunna med svavelsyra, medan hans tänder och ben maldes ned och spreds för vinden.

De Wittes bok fick Belgien att inleda en officiell utredning. 2002 presenterades resultatet. Belgien ansåg sig inte ha en direkt koppling till Lumumbas mord men medgav att de hade ett ”moraliskt ansvar” genom att inte ha förhindrat det. Utrikesministern Louis Michel bad sedan formellt om ursäkt för Belgiens roll.

Läs mer: ”The Assassination of Lumumba” av Ludo de Wittes (2000), ”Lumumba: Africa's Lost Leader” av Leo Zeilig (2008), "Death in the Congo: Murdering Patrice Lumumba" av Emmanuel Gerard & Bruce Kuklick (2015), ”The Rise and Fall of Patrice Lumumba: Conflict in the Congo” av Thomas R. Kanza (1994), ”The Political Economy of Third World Intervention: Mines, Money, and U.S. Policy in the Congo Crisis” av David Gibbs (1991), ”The State of Africa: A History of the Continent Since Independence" av Martin Meredith (2005), ”Peace Enforcement: The United Nations Experience in Congo, Somalia, and Bosnia” av Jane Boulden (2001) och ”Katanga 1960-63: Mercenaries, Spies and the African Nation that Waged War on the World” av Christopher Othen (2015).