När Rhodesia blev Zimbabwe

Rhodesias flagga.

Rhodesias flagga.

I början på 1960-talet ingick det som idag är Zimbabwe men som då hette Southern Rhodesia i den brittiskägda koloniala federationen Central Africa Federation, tillsammans med Northern Rhodesia (Zambia) och Nyasaland (Malawi).

Federationen upplöstes när Zambia och Malawi blev självständiga 1964 och placerades under svart ledarskap. Den vita befolkningen i Southern Rhodesia blev därför skräckslagen för att samma sak skulle hända i deras land. Som en följd utropade Southern Rhodesia sig själv till en självständig nation 1965 och tog 1970 namnet Rhodesia. Ledarna var fast beslutna om att hålla den svarta majoriteten borta från den ekonomiska och politiska makten som den vita minoriteten dominerade.

Bilden är tagen av Pulitzerprisvinnande fotografen J. Ross Baughman och föreställer en rhodesisk soldat som förhör bybor under pistolhot.

Bilden är tagen av Pulitzerprisvinnande fotografen J. Ross Baughman och föreställer en rhodesisk soldat som förhör bybor under pistolhot.

Den svarta befolkningen utsattes för omfattande diskriminering, inte ens deras historia lämnades orörd. I ett försök att förminska eller radera den lokala befolkningens historiska bedrifter vidhöll regeringen att historiska monument som Great Zimbabwe (se förra inlägget) inte hade byggts av det svarta Shonafolket. Så här sa arkeologen Paul Sinclair, när han intervjuades i boken ”None but Ourselves” (1980):

”I was the archaeologist stationed at Great Zimbabwe. I was told by the then-director of the Museums and Monuments organisation to be extremely careful about talking to the press about the origins of Great Zimbabwe. I was told that the museum service was in a difficult situation, that the government was pressurising them to withhold the correct information. Censorship of guidebooks, museum displays, school textbooks, radio programmes, newspapers and films was a daily occurrence. Once a member of the Museum Board of Trustees threatened me with losing my job if I said publicly that blacks had built Zimbabwe. He said it was okay to say the yellow people had built it, but I wasn't allowed to mention radio carbon dates... It was the first time since Germany in the thirties that archaeology has been so directly censored.”

Sydrhodesiska invånare inför valet 1964.

Sydrhodesiska invånare inför valet 1964.

Det rasistiska styret mötte dock motstånd: både Joshua Nkomos ”Zimbabwe African People's Union” (ZAPU) och Robert Mugabes ”Zimbabwe African National Union” (ZANU) inledde ett gerillakrig. Eftersom det var Kalla kriget-tider blandade sig en hel del andra länder i konflikten, däribland Sovjet, Kina, Kuba och Sydafrika som bistod de olika sidorna med vapen, utbildning och förnödenheter.

Joshua Nkomo och Robert Mugabe i Genève 1976 (Dieter Endlicher/AP).

Joshua Nkomo och Robert Mugabe i Genève 1976 (Dieter Endlicher/AP).

Kriget intensifierades på det sena sjuttiotalet och blev allt smutsigare. Rhodesia använde sig av biologisk krigsföring genom att exempelvis förgifta vattendepåer i olika byar, och på motståndarsidan sköt ZAPUs militära gren ned två passagerarflygplan under 1978 och 1979.

Rhodesiska soldater.

Rhodesiska soldater.

Dödstalet hade nått över 20 000 när en vapenvila förhandlades fram den 21 december 1979. Rhodesia var kraftigt försvagat och hade ett näst intill obefintligt internationellt stöd. Enligt en överenskommelse skulle ett nytt riksdagsval hållas 1980, och när resultatet presenterades i februari samma år stod Robert Mugabe och hans ZANU-parti som vinnare. I april 1980 fick landet äntligen sin självständighet under namnet Zimbabwe.

Zimbabwe hade fått sin frihet och hade goda framtidsutsikter. Men tyvärr skulle Robert Mugabe visa sig vara en katastrofal ledare som med våld och en förödande ekonomisk politik ruinerade landet. Mer om det i ett framtida inlägg.

Läs mer: “Dirty War: Rhodesia and Chemical Biological Warfare, 1975–1980” av Glenn Cross (2017), “Ian Smith declares Rhodesia a republic” av BBC (1970) och “Zimbabwe: A Country Study” av Harold D. Nelson (1983).