Det självständiga Nigeria, del 3 – Biafra & inbördeskriget

Biafransk soldat. Notera Biafras flagga insydd på axeln. (Foto: Romano Cagnoni).

Biafransk soldat. Notera Biafras flagga insydd på axeln. (Foto: Romano Cagnoni).

När de östra delarna av Nigeria utropades till en självständig stat, Biafra, utlöstes en diplomatisk kris. Nigeria hade inget intresse av att förlora den oljerika regionen och placerade Biafra under ett omedelbart handelsembargo.

I juli 1967, drygt en månad efter den nya statens födelse, invaderades Biafra av Nigeria, som försökte ta tillbaka sitt territorium. Men vad som från början sågs som en polisiär insats, som skulle vara över på ett par veckor, blev en segdragen militär operation.

Storbritannien, som ville skydda sina ekonomiska investeringar i sin före detta koloni, stöttade Nigeria med vapen och utrustning. Sovjet lånade ut sina bombland. Frankrike, som såg en chans att minska brittiskt inflytande i ett område som annars var fyllt av före detta franska kolonier, stöttade Biafra med vapentransporter. Dessutom hade Frankrike tecknat kontrakt om att få borra efter olja i östra Nigeria, det som nu var Biafra.

Biafras Emeka Ojukwu inspekterar sina trupper.

Biafras Emeka Ojukwu inspekterar sina trupper.

Ett år in i kriget hade Biafra förlorat halva sitt territorium och var omringat av Nigerias armé. Men Emeka Ojukwu, Biafras ledare, spädde på rädslor för ett förestående folkmord om landet skulle förlora kriget, en rädsla som det fanns visst belägg för med tanke på de tidigare igbomorden i norra Nigeria. Detta fick Biafra att kämpa vidare, trots den allt större bristen på vapen och ammunition.

Den nigerianska handelsblockaden förhindrade dock inte bara militär utrustning från att nå Biafra. 1968 hade även mat blivit en akut bristvara med massvält som följd. Bilder på magra och döende barn fick snart omvärlden att agera och en enorm hjälpinsats inleddes.

Demonstration i London mot Storbritanniens vapentransporter till Nigeria. (Foto: Evening Standard).

Demonstration i London mot Storbritanniens vapentransporter till Nigeria. (Foto: Evening Standard).

Ojukwu anlitade även den schweiziska PR-byrån Markpress som ytterligare ökade västvärldens sympati för Biafra genom att framställa konflikten som ett krig mellan norra Nigerias muslimer och Biafras kristna igbobefolkning.

Efter två och ett halvt års krigande fick Biafra slutligen se sig besegrat och absorberades av Nigeria. Siffrorna är svåra att fastställa men omkring 100 000 soldater fick sätta livet till och så många som en till två miljoner civila dog i svält till följd av blockaden. Ungefär hälften var barn.

Mer i nästa inlägg.

Läs mer: ”The Biafran Humanitarian Crisis, 1967–1970: International Human Rights and Joint Church Aid” av Arua Oko Omaka (2016), ”Buried for 50 years: Britain’s shameful role in the Biafran war” av The Guardian (2020),”How France armed Biafra's bid to break from Nigeria” av Radio France Internationale (2017), ”Kampen om Biafra” av Militärhistoria (2020), ”French Military Policy in the Nigerian Civil War, 1967–1970” av Christopher Griffin (2013), "Historical Analysis of Nigeria-Biafra Conflict" av James Alabi Olabisi Olawoyin (1971), ”The Genesis of the Nigerian Civil War and the Theory of Fear” av Anthony Kirk-Greene (1975)