Det självständiga Nigeria, del 2 – statskupperna

Den 15 januari 1966 oskadliggjordes Nigerias politiska toppskick. I en serie koordinerade attacker ledda av en grupp unga arméofficerare kidnappades och mördades landets premiärminister, finansminister samt cheferna för Nigerias norra respektive västra regioner. Bland många andra.

Chukwuma Kaduna Nzeogwu (1937-1967), en av ledarna för den första statskuppen.

Kuppen hade sin bakgrund i Nigerias koloniala arv som förstärkt både etniska och regionala spänningar inom nationen (se tidigare inlägg). Men även den urspårande partipolitiska maktkampen och korruptionen som frodats under de sex år som gått sedan landets självständighet.

Trots att rebellerna tog makten i norr fick de inte få grepp i söder där armébefälhavaren Johnson Aguiyi-Ironsi mobiliserade lojala trupper som lyckades slå ned revolten. Han tog sedan själv över styret av landet.

Johnson Aguiyi-Ironsi (1924-1966), armébefälhavaren som slog ned revolten och sedan själv tog makten.

Då sex av de sju ledande kuppmakarna tillhörde östra Nigerias igbobefolkning – och de framförallt dödat politiker i norr och väst, tillhörande folkgrupperna hausa-fulani respektive yoruba – spreds rykten om att den var en del av en större igbokonspiration.

Istället för att vara ett försök att göra sig av med korrupta politiker, som rebellerna själva hävdat, sågs nu kuppen som ett sätt att förflytta makten från norr och placera den i igbohänder.

Detta förstärktes av att den dåvarande chefen för östra Nigeria var utomlands medan kuppen pågick och armébefälhavaren Johnson Aguiyi-Ironsi, landets nya ledare, själv var igbo.

Som en följd började igbos boendes i norra Nigeria att förföljas och från juni till oktober 1966 dödades tusentals. Siffrorna varierat kraftigt, de flesta pekar på att 7000–10000 igbos förlorade livet, men andra hävdar att så många som 50000 dödades.

Emeka Ojukwu (1933-2011), överlöjtnant som 1967 utropade östra Nigeria till den självständiga staten Biafra och blev dess statschef.

Aguiyi-Ironsi hann styra i ett drygt halvår innan han mördades i en ny statskupp, denna gång ledd av officerare från norr. Rädda för ytterligare repressalier blev tanken på att östra Nigeria skulle dra sig ur landet och forma sin egen nation populär hos vissa igbopatrioter. Idén blev ännu mer attraktiv av att Nigerias stora oljefynd, som äntligen hade börjat ge avkastning, låg i öst.

Karta föreställande Biafras landgränser.

Den 30 maj 1967, mitt i det politiska kaoset, gjorde överstelöjtnant Emeka Ojukwu slag i sak och utropade östra Nigeria till en självständig stat. Det nya landet fick namnet Biafra och gick en blodig framtid till mötes. Mer i nästa inlägg.

Läs mer: ”A History of Nigeria” av Toyin Falola (1999), ”The State of Africa: A History of the Continent Since Independence” av Martin Meredith (2011) och ”Nigeria: A Country Study" av Helen Chapin Metz (1992).