När svarta amerikaner välkomnades till Sovjet

Jamaicanska poeten Claude McKay med sovjetiska politikerna Grigory Zinoviev och Nikolai Bukharin i Moskva, 1923.

Jamaicanska poeten Claude McKay med sovjetiska politikerna Grigory Zinoviev och Nikolai Bukharin i Moskva, 1923.

I samband med att Sovjet inledde sin industrialisering i slutet av 1920- och början av 1930-talet fanns ett stort behov av utbildad arbetskraft. Som en följd bjöds mängder av utländska arbetare in.

Tusentals amerikaner, specialiserade inom jordbruk och industri, lämnade USA för Sovjet under 30-talet. Bland dem fanns hundratals svarta amerikaner som, trötta på diskrimineringen och särbehandlingen i hemlandet, lockades av ett Sovjet som marknadsfördes som ett arbetarparadis där rasism inte existerade.

Afroamerikanska författaren och aktivisten Langston Hughes i Sovjet, 1933. Han var där för att spela in den Sovjetsponsrade ”Black and White”, en film om svartas liv i den amerikanska södern. Filmen släpptes aldrig.

Afroamerikanska författaren och aktivisten Langston Hughes i Sovjet, 1933. Han var där för att spela in den Sovjetsponsrade ”Black and White”, en film om svartas liv i den amerikanska södern. Filmen släpptes aldrig.

För Sovjet var dessa svarta arbetare viktiga. På världsarenan ansågs sig USA ha det moraliska övertaget i och med sina demokratiska värderingar, men ju mer allmänt känt dess grymma behandling av sina svarta invånare blev, desto svårare blev denna position att försvara. Att svarta amerikaner skulle bli bättre behandlade i Sovjet än i USA såg Sovjet som sin egen moraliska vinst.

De afroamerikaner som kom till Sovjet – många av dem var ingenjörer, lärare, advokater, journalister och artister – fick därför högavlönade jobb, rabatterade boenden och betalda semestrar.

Det varma välkomnandet upphörde dock mot slutet av decenniet i samband med den Stora utrensningen: Josef Stalins paranoida jakt på dissidenter och förrädare. I och med det riktades ökad misstanke mot utlänningar och majoriteten av amerikanerna återvände till USA.

Men inte alla. Idag beräknas ungefär 50 ättlingar till de svarta amerikanerna fortfarande bo kvar i Ryssland. Ytterligare 100-200 tros bo i andra före detta sovjetiska republiker.

Läs mer: ”Black Skin in the Red Land: African Americans and the Soviet Experiment” av Kimberly St. Julian-Varnon för Wilson Center (2020), ”In Russia, early African American migrants found the good life” av Ann M. Simmons för Los Angeles Times (2014), "The Enduring Russian Propaganda Interests in Targeting African-Americans" av Jelani Cobb för The New Yorker (2018) och "Russia and the Negro: Blacks in Russian history and thought" av Allison Blakely (1980).