Hur socker la grunden för det transatlantiska slaveriet

Sockerrörsplantage i Brasilien

Sockerrörsplantage i Brasilien

Kort efter att portugiserna seglat ned för den västafrikanska kusten i början på 1400-talet upprättades handelsförhållanden med en mängd afrikanska kungadömen. Till en början utbyttes mest guld, tyger, järn, kryddor och elfenben, men snart förekom även handel med människor.

Först var handeln småskalig, men portugisernas aptit för slavar exploderade i takt med bemästrandet av en ny växt: sockerröret. Sockerrör växer tre, fyra meter högt och har sitt ursprung i Sydostasien. Indierna och perserna var tidiga med att upptäcka växtens potential innan arabiska handelsmän på medeltiden introducerade den i Mellanöstern, Nordafrika och Europa.

1452 drog sockerproduktionen igång ordentligt på Madeira, en ögrupp portugiserna koloniserat ett par decennier tidigare, och på sockerrörsplantagen använde de i allt större utsträckning slavar hämtade från det afrikanska fastlandet. 1493 tog Christofer Columbus med sig sockerrör till Karibien och därifrån spred sig växten i takt med att européerna bildade nya kolonier.

1500 klev portugiserna i land på stränderna vid Brasiliens Porto Seguro, och under de kommande åren tvingades sydamerikaner ut på sockerrörsfälten. Men snart började dessa ersättas av förslavade afrikaner och tusentals nya sockerrörskvarnar la grunden för den transatlantiska slavhandel som kom att förändra världen och som innebar ett av mänsklighetens mest inhumana kapitel.

Förenklad illustration av hur triangelhandeln gick till.

Förenklad illustration av hur triangelhandeln gick till.

Det kallades triangelhandeln. I Portugal lastades fartyg med bland annat vapen, ammunition, textiler och smycken och seglade till västafrikanska hamnar. Där lyftes produkterna av och istället lastades afrikanska män, kvinnor och barn på och förvarades i trånga utrymmen under omänskliga förhållanden. När fartygen nådde hamnar i Amerika såldes fångarna som slavar, och efter att skeppen rengjorts lastades de med rom, socker, tobak och andra lyxprodukter för hemfärden till Europa.

Inspirerade av Portugals lukrativa framgångar gav sig ytterliga europeiska stater in i triangelhandeln. Och Sverige var en av dem. Mer om det i nästa inlägg.