Coronavaccinet och oetiska kliniska studier i Afrika

Vårdpersonal scannar för Coronavirus i Accra, Ghana (bild: Francis Kokoroko/REUTERS).

Vårdpersonal scannar för Coronavirus i Accra, Ghana (bild: Francis Kokoroko/REUTERS).

I slutet av förra veckan skapade två franska läkare rubriker när de i fransk tv föreslog att ett tuberkulosvaccin skulle testas på den afrikanska kontinenten för att se om det kunde motverka Coronaviruset. Det som gjorde Afrika särskilt intressant i det här fallet, menade de, är att skyddsmaterialet till större del saknas och att testet därför skulle bli mer effektivt.

En av läkarna har sedan dess bett om ursäkt och förtydligat att liknande test även planeras i Australien och Europa. Men skadan var redan skedd. Den stora upprördheten förstås bäst i en historisk kontext.

Kliniska prövningar på människor är nödvändiga för att studera effekterna av läkemedel, men Afrikas befolkning har sedan slaveriet varit föremål för flera oetiska experiment och tester. Och man behöver inte ens gå så långt tillbaka i tiden för att hitta exempel.

Resenärer i Namanga, Tanzania i mars 2020 (bild: Filbert Rweyemamu/AFP.)

Resenärer i Namanga, Tanzania i mars 2020 (bild: Filbert Rweyemamu/AFP.)

1996 testade läkemedelsföretaget Pfizer sin nya antibiotika, trovan, i Nigera i samband med ett meningokockinfektionsutbrott. 11 av de 200 deltagande barnen dog (fler ytterligare fick bland annat hjärnskador), och i efterhand uppdagades att företaget inte säkrat ordentligt tillstånd från barnens föräldrar. Dessutom kom anklagelser om att Pfizer i vissa fall gett lägre doser än det som rekommenderades. 2009 nådde Pfizer en överenskommelse med den nigerianska staten Kano värd 75 miljoner dollar.

1997-2003 testades nevirapine, ett läkemedel som hindrar spridningen av HIV från mamma till barn, i Uganda. Mängder av sidoeffekter hittades men flera av de allvarligaste rapporterades inte och testerna fortlöpte. 14 dödsfall inträffade, men inte heller de rapporterades.

En säkerhetsvakt rengör besökares händer i Nairobi, Kenya i mars 2020. (bild: AFP).

En säkerhetsvakt rengör besökares händer i Nairobi, Kenya i mars 2020. (bild: AFP).

AZT, ett annat HIV-läkemedel, testades på kvinnor i Zimbabwe 1994. Riskerna förklarades inte tillräckligt, inte heller att hälften av kvinnorna bara skulle få placebopiller.

Den här typen av oetiska studier skadar inte bara de som deltar utan försvårar andra, legitima, studier. På vissa håll har vetskapen om dessa experiment – i kombination med ryktesspridning och mytbildning – sporrat en rädsla för vaccination och vårdpersonal, vilket komplicerar folkhälsomyndigheter och hjälporganisationers arbete.

Läs mer: ”Pfizer pays out to Nigerian families of meningitis drug trial victims” av David Smith för The Guardian (2011), ”Examples of unethical trials” av Center for Research on Multinational Corporations (2008), ”Testing Drugs on the Developing World” av Stephanie Kelly för The Atlantic, ”Coronavirus: France racism row over doctors' Africa testing comments” av BBC (2020), ”French doctor apologizes for 'Africa' coronavirus test idea” av Deutsche Welle (2020) och ”Ebola vaccine hampered by deep distrust in eastern Congo” av Krista Larson för AP (2019).