Bakgrund till protesterna i Sudan, del 2

sudan2.jpg

Det är svårt att inte generalisera när man pratar om etnicitet i Sudan. Området tros från början ha dominerats av nubier, ett inhemskt afrikanskt folkslag. På mitten av 600-talet misslyckades muslimer från Arabiska halvön att inta regionen, men blev kvar i det tidigare erövrade Egypten. Snart uppstod dock handelsförhållanden och araberna köpte och tog slavar från de lokala stammarna.

Under de kommande århundradena bosatte sig mängder av folkgrupper – från beduiner till afrikaner längre söderifrån – i Sudan, och så kallade blandäktenskap blev vanliga.

På medeltiden trängdes kristna nubiska monarkier bort av nya muslimska kungadömen, och på 1800-talet invaderade Osmanska riket via en av sina satellitstater i Egypten. Detta innebar ett ytterligare tillflöde av araber med strider om mark och slavhandel som följd.

I förra inlägget skrev jag att många av Sudans konflikter har utspelat sig mellan landets araber i norr och de svarta afrikanerna i söder/väst. Jag skrev också att det var en förenkling. Förenklingen har sin grund i att Sudans olika folkgrupper under flera sekler har gift sig ”över gränserna” och att ens identitet hänger på mer än bara hudfärg. En som identifierar sig som arab kan i princip alltså ha lika mörk hudton som en som identifierar sig som afrikan. Och många identifierar sig helt enkelt som en mix. Det finns många olika tolkningar och, vad jag vet, ingen officiell hållning. Klart är i alla fall att Sudans olika regeringar sedan självständigheten 1956 regelbundet har eggat på denna uppdelning mellan ”svart” och ”arab”, muslim och icke-muslim, i ett försök att behålla politisk makt.

Jaafar al-Nimeiry.

Jaafar al-Nimeiry.

Under åttiotalet tilläts exempelvis regeringssponsrade miliser att plundra byar, internationellt bistånd hölls undan från svältande invånare och 1983 allierade sig Sudans president Jaafar al-Nimeiry med Muslimska brödraskapet och introducerade sharialagar även i landets kristna södra delar.

Den värsta förövaren har kanske varit Omar al-Bashir, mannen som tog över makten 1989 och som tvingades avgå som president nu i april 2019. Det var under hans styre de grövsta övergreppen i Darfur skedde.

Mer om det i nästa inlägg.

Läs mer: ”In Sudan, No Clear Difference Between Arab and African” av Somini Sengupta för The New York Times (2004), ”The Root Causes of Sudan's Civil Wars: Peace Or Truce" av Douglas H. Johnson (2003), "The State of Africa" av Martin Meredith (2011) och ”The Secret War in the Sudan: 1955–1972” av Edgar O'Ballance (1976).